JAG ÄR MIN EGEN LYCKAS SMED. Nådde i helgen botten efter tre veckors nedstämdhet. Skrek ut min ångest. Plötsligt. Öppnade tårkanaler. Pumpar ut smärta i omgångar. Kastar mig in på toaletten. Se mig själv i spegeln. Är jag kvar därinne? Lugna. Stabila. Vackra jag. Tycker mig sig mig själv vinka igenom våta ögon. Soffan igen. Skakande händer. Sträcka sig efter någon. Ringa? Prata? Få bekräftat att allting är okej. Nej. Inte störa.
En blick genom fönstret. Kontakt med omvärlden. Det jag upplever berör inte världen. Känna in det. Förstå det. Se min kärlek i ögonen. Se oron i honom över hur jag kvider. Hugger till i magen. Gör ont tills jag sätter mig vid papper. Redskap. En penna. Mål. Det är slut nu. Nu stänger vi av. Nu måste jag fokusera. Jag vill må bra nu. Helvete vad jag vill må bra. För er. För mig. För dig. Imorse vaknade jag och svarade "ja" på frågan om jag mådde bra. En vacker lögn som blir vägen till sanningen. Nuusåååå!
Jag tror att jag ser varje dag som en enskild i mängden. En dag utav många. Ett felsteg och jag har en ny dag imorgon. Göra om och göra bättre. Känna efter och reparera. En fuldag blir en dag att vila ansiktet. En ledsen dag blir en dag att känna sorg och vila kroppen. En glad dag passar jag på att skratta. Nästkommande dag må vara sämre, men då kan jag minnas att jag lett. Lite så måste det fungera. En dag i sänder. En dag i taget. Det ger fler chanser till liv, lycka och möjlighet. När man ser en dag för sig. När man ger sig själv möjligheten att välja dagar att visa olika sidor utav sig själv. När man ger en dag till olika humör och sinnen. När man vägrar se en dag som onödig. Alla dagar är viktiga.
"Fan Elin, måste ge dig grymt med beröm nu känner jag. Det finns otroligt många bloggare nuförtiden, särskilt sådana som fokuserar på mode. Du är däremot en riktig solstråle bland alla andra. Du sticker ut, och det är på många sätt. Jag är fan skitglad att jag hittade dig i den stora bloggdjungeln, du får mig att våga! Från att ha gått i lösa, svarta Gina Tricot-plagg och uppsatt hår har jag börjat med figursydda, färgglada plagg och idag ska jag klippa en lång page. Jag måste säga TACK! Kläder är ett sätt att uttrycka sig genom och jag har äntligen hittat mitt språk, vilket jag fått en grym respons för.
Gratulerar till Fashioncorner, du skriver på ett sätt som man orkar läsa igenom. Jag gillar att du får med hur man matchar alla trendiga plagg, inte bara vad som är trendigt.
Dit man vill komma är till det läget där man kan sitta, ensam med sig själv, i ett tomt rum och trots det känna att man är värd. Att man räcker. Att man är själsigt fin. Utan andras influerande. Utan komplimanger. Utan stöd. Att ha blivit sin egen största support och känna att det räcker. Att man är värd utan att prestera, synas, bekräftas. Att man är värd för att man är människa. Att det räcker så.
