"Nu har jag följt dina livsråd till andra i över ett år, trodde aldrig att jag skulle vara en 
av dem som ber om ett men nu ber jag. Hur gör man när man själv tagit beslutet att bryta uPp
med sin pojkvän för att hitta sig själv men inte kan sluta tänka på honom, vad gör man när en 
av ens bästa vänner åker hem och ser film hos din föredetta pojkvän två dagar efter the big breakup,
hur gör man när man inte kan fokusera på studier, träning, mat, livet i allmänhet för att -han- är 
det enda du kan tänka på, hur reser man sig upp igen? Jag känner mig så liten, så lurad, så värdelös." /Läsare

Svar: Först, en stor kram. Du är så stark! Det handlar om fokus och att vara målmedveten,
samtidigt som du måste våga leva i de känslor du känner. Att gråta sig till sömns och ångra,
men att vakna med ett leende och vilja att hitta det som kommer att göra dig lycklig.
Fokusera på vad som fick dig att ta steget att lämna och hoppas på bättre. Det ska va din
motivation. Glöm aldrig bort att du haft anledningar. Fokusera på goda människor omkring
dig, människor som ger dig energi hellre än går bakom din rygg (inte rätt av din "kompis").
Fokusera på dig, på vad DU vill nu. Vad har du tid till nu? Vad längtar du efter? 
Och tillåt dig själv att ångra, sakna, hoppas, önska, skrika. Du måste gå igenom den fasen
för att komma vidare. Att älska, att ha älskat, ska kännas. Att lämna någon ska kännas.
Att vara ensam känns. Men det finns en framtid. Det finns nytt. Tillåt dig själv att känna.
Du får tänka på honom. Du får vara ofokuserad. Ingen förväntar sig att du ska koppla bort.
Det är aldrig ett baksteg att vara ledsen eller känna som värdelös. Du kan jobba därifrån.
Du kan hitta ditt nya jag, ditt nya förhållningssätt till livet, även om du gråter. Ibland kommer
du spricka upp i ett leende, ibland kommer du orka, ibland kommer du våga hoppas.
Och plötsligt är du där, i det nya, och kan andas igen.